När jag betraktar konst försöker jag att noga både se, känna och uppleva konstverket med alla mina sinnen. På det sättet kan jag i bästa fall känna in min tolkning av konstnärens avsikt vilket är viktigt för upplevelsen.
Jag har inget behov att i förväg läsa mig till vad konstnären beskriver i text om verket. Jag vill inte heller bli
guidad vilket lätt kan ta bort den magi som spontant kan uppstå vid den första känsliga kontakten med verket .
Det måste finnas en kommunikation mellan konstverket och mig som betraktare. En energi som gör att upplevelsen på något sätt blir bestående. Det kan leda till ett i efterhand närmare och djupare studium av konstnärens och hans arbeten.
Om inte något av detta infinner sig kan jag lämna verket därhän.
Skriv din kommentar