Alvar Jansson (1922-1991).
Jag hade väl aldrig trott att jag skulle se något av honom idag denna tisdag den 14 februari. Jag började med att promenera ner till Hudiksvallsgatan för att skanna av de utställningar som pågår där. Men vad upptäckte jag när jag kom ner dit? Jo det var stängt. Vad gör man då? Det första jag tänkte på var Konstakademien dom har ju säkert öppet en tisdag. Det visade sig att det pågick tre utställningar där. En av dem var så överhängd så jag tyvärr vände i dörren nästan på en gång. Den andra utställningen visades verk av konstakademiens ledamöter vilket ju helt naturligt blir en verklig blandning av olika tekniker och stilar men som i och för sig kan vara intressant att se.
Men det som på allvar tog tag i mig var Alvar Janssons utställning. Det är inte den typen av konst som man ser på dagens innegallerier. Det kanske bara är här på Konstakademien som man kan göra en sådan här utställning. Och det hedrar dem. Man känner influenser från Giacometti och Munch m fl men det är framför allt de gamla mästarna Tizian, El Greco och Goya som Alvar Jansson kände sig besläktad med. På utställningen visas bl a några mycket fina porträtt. Ett av vännen och författaren Harry Ahlberg och ett fint självporträtt. I de målningarna kan man se vilken känslighet han uppnår i motivet trots grova snabba penseldrag. Den stora målningen Ripjägare som upptar hela gavelväggen där jägaren med sin längd och fjället i bakgrunden känns kommen direkt ur naturen. Den här utställningen är ett jordnära, allvarligt, ärligt och äkta måleri.
Till utställningen har också producerats en uttömmande katalog med text av Kristoffer Arvidsson.
Utställningen har kurerats av Lena Boëthius.
Utställningen pågår tom 19 mars 2017
Skriv din kommentar